Karleby följer med ut i världen
Barndomshemmet. En idyllisk omgivning. En bra plats att växa upp på. När han står på scenen som pianist går tankarna inte till Karleby, men under turnéerna finns det gott om historier att dela med andra musiker. En stor skara fantastiska konstnärer har sina rötter i denna rika kulturstad. Här är berättelsen om en av dem.
Karleby var en bra plats för Joonas Haavisto att växa upp på. Barndomshemmet i Gamla stan erbjöd en idyllisk miljö alldeles nära centrum och samtidigt lagom mycket frihet för ett barn att ge sig ut på äventyr.
”Brandgatorna gav en liten pojke möjlighet att smita från den egna gården till andra sidan av kvarteret utan att någon märkte det”, minns Haavisto.
På vintern förvandlades gatorna till rinkar för gatuhockey så fort den första snön hade packats tillräckligt hårt. Även i övrigt användes Karlebys motionsmöjligheter flitigt, från utomhusisarna till simhallen. I närheten fanns också mormors och morfars hem, dit Haavisto kunde gå tillsammans med sin bror på eftermiddagarna efter dagis och skola.
”Ofta möttes man av doften av nybakat redan ute på gatan. Vi fick växa upp nära våra mor- och farföräldrar”, berättar han med ett leende.
Det finns också många goda minnen från skolåren i Hollihaka lågstadieskola, Länsipuisto högstadieskola och gymnasiet – och framför allt från konservatoriet, utan vilket Haavisto knappast skulle ha haft sitt nuvarande yrke.
Under gymnasietiden märkte Haavisto att musiken så småningom började ta form som hans egen väg. Trots att gymnasiet hade en matematisk inriktning uppmuntrades eleven, som målmedvetet sökte sig mot musiken, att följa sina egna drömmar.
Det finns också en historia från den tiden som Haavisto särskilt minns.
”Den dåvarande rektorn Aimo Juntunen ropade en gång mitt under en lektion ut i högtalarna: ’Joonas Haavisto, omedelbart till rektorsexpeditionen.’ Mina klasskamrater skrattade och sa att nu hade jag minsann gjort bort mig ordentligt för en gångs skull.”
På expeditionen var stämningen till en början allvarlig. Juntunen satt uttryckslös bakom sitt skrivbord och berättade att frånvaron hade börjat öka på fredagar. Sedan släppte spänningen.
”Han höll mig på halster en stund till innan han med ett litet leende sa: ’Varför har du inte berättat att du studerar vid Sibelius-Akademin i Helsingfors? Det är ju verkligen en fantastisk sak!’”
Haavisto hade inte tänkt att det var något han särskilt behövde berätta för någon. Rektorns reaktion fastnade ändå i minnet. Kanske spelade också de goda skolresultaten en roll i att Juntunen till slut förhöll sig så positivt till saken.
Karleby förändras, men de bekanta platserna finns kvar
Sedan dess har Haavistos liv fört honom ut i världen. När han återvänder till Karleby känns ändå många platser fortfarande bekanta. Gamla stan har under årtiondena bevarats förhållandevis oförändrad, liksom Engelska parken och Länsiparken, museikvarteret och simhallen.
Viktiga är också de gamla segelföreningarna Elba och Mustakari samt skärgårdens välbekanta öar, som Tankar, Poroluoto och Krunni.
Den allra viktigaste platsen finns ändå en bit utanför staden.
”Stugan i Marinkainen som min morfar byggde i början av 1960-talet. Där tillbringade jag alla mina barndomssomrar. Havet är fortfarande den plats där mitt sinne finner ro, oavsett hur hårt det stormar”, säger Haavisto.
Havet är också en av de saker som verkar löpa genom Haavistos Karlebyminnen från generation till generation. Till temat Kokkola Works hör i sin tur historien om hans mammas familj. Familjen flyttade i början av 1960-talet från Östra Finland, från Kotalahti, till Karleby när morfadern Paavo Väinölä fick arbete där. Väinölä hade arbetat som byggmästare vid Outokumpus fabriker i Kotalahti och Outokumpu. Han hörde till de första som var med när fabrikerna i Karleby började planeras och byggas.
Karleby följer med också ute i världen
Arbetet som pianist för Haavisto ständigt till olika delar av världen. På scenen brukar tankarna ändå inte särskilt ofta gå till hemstaden.
”På scenen tänker jag vanligtvis inte på något annat än hur jag ska få min musik att låta så bra som möjligt i just den lokalen och hur jag ska kunna förmedla känslan till dem som har kommit för att lyssna på min konsert”, konstaterar han.
Under turnéerna kommer Karleby ändå upp i samtalen på ett annat sätt. Tillsammans med andra musiker berättar han ofta historier om tidigare generationers musiker, och enligt Haavisto finns det ovanligt mycket att berätta om musiker från Karleby.
”Från den rika kulturstaden Karleby kommer en otroligt stor mängd fantastiska konstnärer. Det är fint att minnas dem och samtidigt hålla i åtanke vilket arbete de har gjort för att öppna dörrar för kommande generationer.”
Tiden ute i världen har också stärkt hans uppskattning för många av Karlebys särdrag. Det första Haavisto lyfter fram är den österbottniska rakryggade hållningen.
”Där lovar man bara det man faktiskt kan genomföra. Ibland kan det till och med kännas som överdriven pessimism, men jag ser det som att förtroende och därigenom också resultat skapas bättre på det sättet.”
Haavisto ser också en stark tradition i Karleby av att blicka framåt. Öppenheten är enligt honom inget nytt fenomen, utan något som man i staden har kunnat praktisera ända sedan Chydenius tid.
Han uppskattar också den kunskap, hantverksskicklighet och kompromisslöshet som finns i Karleby. Det märks inom allt från filmkonst, musik och båtbyggeri till den kemiska industrin. Även humorn bär tydliga drag av Karlebykaraktären.
”Den förhållandevis raka och mörka karlebyhumorn tycker jag är unik. Islänningar och mexikaner har bland annat lite av samma ådra.”
Vad skulle då Haavistos egen säljpitch för Karleby vara, om någon frågade varför man borde komma till staden för att bo, arbeta eller kanske bara tillbringa lite tid där? Svaret är kort.
”I Karleby finns mycket i ett litet paket”, sammanfattar han.
Det är samtidigt en ganska bra sammanfattning också av temat för Kokkola Works-kampanjen. I staden är det möjligt att bygga sin karriär, hitta sin egen gemenskap och leva ett gott vardagsliv utan att behöva söka allt långt borta.
